Älskling berättade en sak för mig innan idag som jag hade tänkt skriva om nu.

En av våra bekanta var i Göteborg i helgen. Och som ni kanske vet så blev en kille rånad i en bankomat och sedan knivskruren till döds. (Ni kan läsa om det här) Vår bekante stog precis bakom killen som blev knivskuren och hade festat med honom tidigare på kvällen.

När älskligen träffade han idag på bussen var han fortfarande i chocktillstånd. Han var helt tom i blicken och hade inte fattat den ännu.

Kan verkligen förstå honom. Jag hade nog varit likadan och haft mardrömmar om det i flera månader efter händelsen. Och sedan vittna om det i en ev. rättegång och se gärningsmannen. Nej fy fan! Stackars honom. Och stackars den avlidnes föräldrar och övriga anhöriga. Jag lider med er!
Jag vet hur det känns att förlora en nära vän som blivit mördad. (Ja, jag anser fortfarande att Simon blev mördad)

Detta kan hända vem som helst, när som helst. Och jag börjar bli rädd nu, på riktigt. Vart är världen på väg?