Jag är så innerligt trött på att alltid vara den folk är arga på när jag bestämmer mig för att göra en annan sak än det som förväntas av mig. Varenda gång jag inte gör som planerat slutar det i sura miner och arga sms i flera dagar, men såfort någon annan gör det i vår vänskapskrets är det ingen fara med det, eller högst sura miner i någon dag. Hur kan det komma sig att det alltid är jag som får den värsta tyngden i vänskapskresten? Jag som alltid försöker spela fredsmäklare och skit. Ingen tackar mig för det, men såfort jag avviker från planerna är jag hackkyckligen. Blir bara så jävla ledsen. Alla kan väl få ångra sig?
Ikväll var jag bara så jävla trött på att försöka få folk glada, som jag nästan alltid annars gör. Jag hade planerna på att försöka ha så kul jag bara kunde. Inte för att jag inte har kul när jag är ute, för det har jag. Men jag får alltid passa mig.

Vad hände med de åren då vi bara var fria och gjorde vad vi ville?
Ska det inte vara nu också?
Måste vi bara tänka på de andra och inte oss själva?
Inte fan vet jag, men jag är lite besviken faktiskt.