Igår var bara en sådan cpdag (ursäkta uttrycket). Den började skit, sen blev det bra, sen ringde jag mamma, och då blev det skit, och sen blev det bra, sedan mådde jag bra, sedan blev det skit igen.

Förklaring:
Mådde skit: Spydde som en gris på morgonen när jag vaknade.
Mådde bra: Läkaren tog mig på största allvar och skickade en remiss till röntgen för ultraljudsundersökning av magen och det området.
Mådde skit: Ringde mamma och var så jävla förtvivlad så jag inte visste vad jag skulle göra. Var orolig över mina betyg och det.
Mådde bra: Fick reda på att jag har fått VG i Psykologi B, vilket jag trodde var bullshit, då jag förväntade mig ett IG.
Blev skit: Älsklingens bil gick sönder på Hästö. Mitt i vägen, så vi fick putta den. Illa.


Nu är dock bilen fixad, hoppas vi, och jag mår någorlunda bra. Ja, inte i morse då. Då mådde jag skit. Men det är ingen nyhet längre. Ni får tycka vad ni vill, men där, på morgonkvisten önskade jag bara att jag istället kunde få dö.